I slutet på februari uppstod det tumult och oroligheter runt om i Europa efter att Ryssland invaderat Ukraina. Läget är fortfarande instabilt. I Sundsvall har många ungdomar känt oro och några har valt att hjälpa till i den pågående flyktingkrisen.
Lina är en 20 år gammal sundsvallsbo som till vardags jobbar på ICA och studerar på Mittuniversitetet i Sundsvall. Hon blev först bekymrad och upprörd när hon fick höra om invasionen. Hon bestämde sig snabbt för att lägga sina känslor åt sidan och fokusera på dem som verkligen behöver hjälp. Kort därefter valde hon att engagera sig genom att donera kläder till de flyktingar som kom till Sundsvall.
– Jag sökte upp olika hjälporganisationer som hjälpte till att donera kläder. Jag är student och kan inte göra allt. Men jag kan göra något och dra mitt strå till stacken.
Under de två månader som kriget har pågått har hon donerat tre kassar med kläder. Hon förklarar att hon väljer att engagera sig i flyktingfrågan för att hon anser att alla människor förtjänar att bli behandlade med värdighet.
– Ingen människa väljer att vara på flykt. Folk kommer helt tomhänta och då kan jag som ändå har det helt okej ställt hjälpa till med så mycket som möjligt.
I flyktingfrågan hjälper även kommunen till. Bland annat löser de både lång- och kortsiktiga boenden för de som behöver fly. Där används bland annat idrottshallar som görs om till boenden för flyktingar. Större organisationer som FRG, en frivillig resursgrupp som hjälper kommuners och regioners krishantering vid samhällsstörningar, är med och bidrar. Barn, vuxna, ungdomar och studenter ger även de en hjälpande hand. En av dessa är Emelie.
Hon är 19 år gammal och även hon studerar på Mittuniversitet i Sundsvall. På eftermiddagar och helger jobbar hon extra på den lokala radiokanalen i Sundsvall. Där har hon fått ta del av många berättelser om folk som är på flykt från Ukraina. Efter att ha hört en hel del om kriget valde hon nästan på en gång att engagera sig.
– I och med att jag både pluggar och jobbar så har jag en större möjlighet att donera pengar än vad andra studenter har. Jag blev därför månadsgivare till UNHCR som hjälper till på plats i Ukraina.
Emelie kan tycka att det är svårt att engagera sig direkt i flyktingkrisen på grund av hur hennes livssituation ser ut för tillfället.
– Jag önskar att jag hade mer tid för att kunna hjälpa till direkt. Men just nu hoppas jag att mitt engagemang, även om det är indirekt, räcker långa vägar.
Emelie gläds åt att så många människor i Sverige engagerat sig i att hjälpa människor på flykt. Samtidigt anser hon att det är tråkigt att alla flyktingar, oavsett bakgrund, inte behandlas likvärdigt.
– Är man på flykt från ett krig ska man inte bli annorlunda behandlad än någon som är på flykt från ett annat krig. Alla förtjänar samma respekt. Alla har mänskliga rättigheter.
