I början av veckan gick en 18-årig elev på Malmö Latinskola till attack mot två lärare, som båda avled av sina skador. Vår Malmökorrespondent Dejana Saric skriver om sorgen, rädslan och ilskan efter ännu ett skoldåd.
Eslöv, Kristianstad och nu Malmö*. Inga ord kan beskriva dubbelmordet på Malmö Latinskola den 21 mars. Inga ord kan beskriva känslorna hos familjerna, skoleleverna, lärarna och hos oss. Skolan ska vara en plats för lärande, trygghet och utveckling, men inte en arena för våldsdåd. Skolattacken har skakat om hela Malmö, speciellt ungdomarna. Ska vi behöva titta oss över axeln och vara rädda för att någon ska göra oss illa i skolan?
Jag ligger i sängen när mobilen plingar till: “Skolattack på Malmö Latinskola”. I mitt huvud upprepas orden “Extremely wicked, shockingly evil and vile” som är titeln på filmen om den amerikanske seriemördaren Ted Bundy. Chock, tvivel och ilska tar över min kropp. Inte nu igen. Först Eslöv, Kristianstad och nu Malmö. Jag kan inte sluta tänka på om något liknande kan ske i min skola, hur skulle jag känna mig då?
För ett par dagar sedan åkte jag med klassen till Stockholm och besökte riksdagen. En politiker från Sverigedemokraterna uttryckte sig om händelsen på Latinskolan. Politikern tyckte att säkerheten borde höjas i skolorna och att portarna borde låsas inifrån och utifrån. Ingen ska komma in eller ut tills skoldagen är över. Men löser detta alla våra problem? Ska vi börja efterlikna de amerikanska skolorna nu? Ska vi börja lämna in våra skolväskor för röntgenkontroll och bli kroppsvisiterade av vakter för att se om vi har några vapen på oss? Absolut inte. Alla elever ska få känna sig trygga och omhändertagna i skolan, utan att få känna som att de befinner sig i ett fängelse.
”Det finns ingen tvekan om att elevhälsans roll borde stärkas och få en viktigare roll i alla skolor.”
Det finns en mängd frågor om vilket motiv som låg bakom den fruktansvärda händelsen på Latin. Under skolresan hör jag en massa prat om psykisk ohälsa, psykopati eller bara att gärningsmannen var allmänt störd. I vilket fall som helst spelar det ingen roll. Vi är alla bara arga, ledsna och chockade. “Extremely wicked, shockingly evil and vile” – orden snurrar vidare i huvudet. Vi ser ett tydligt mönster. Skola, psykisk ohälsa, attack. Det finns ingen tvekan om att elevhälsans roll borde stärkas och få en viktigare roll i alla skolor. Elever som lider av psykisk ohälsa behöver det stödet och nu även de som är drabbade av denna hemska händelsen.
Alla ungdomar i Malmö är drabbade på olika sätt: de som går på Latin, de som har vänner som går där och andra elever i Malmö som känner deras smärta och sorg. Skolan ska vara en trygg plats för alla som vistas där, som arbetar där och som studerar där. Sanningen är att vi kommer behöva titta oss över axeln ett tag, men inte för alltid. Det låter kliché att säga att man kommer må bättre och se ljusare tider, men vi måste tro på att ljuset kommer tillbaka.
*Förra sommaren knivhöggs en lärare av en 15-årig elev på en skola i Eslöv. I januari i år gick en tonåring till attack och knivskar en lärare och en tonåring på en gymnasieskola i Kristianstad. Nu har en liknande händelse inträffat på Malmö Latinskola, där två lärare mördats av en 18-årig elev.
Foto: jorchr/Openverse
