RECENSION: Melody Farshins Tre streck

I Melody Farshins standup föreställning “Tre streck” skildras en förortsupplevelse uppdelad i tre segment : Moderland, Fosterland & Miljonprogram, vilket i samband med “ortens kostym” Adidasoverallen ger föreställningens namn en dubbelmening. Genom vackra animationer och en färgstark personlighet tar Melody oss på en resa om hur hon har formats till den hon är idag. Hon blåser liv i en identitetskris som formas om – genom en blandning av humor och ett Ted Talk liknande framträdande – där  sanningarna blir mindre uppdelade och mer sammanvävda i slutet. 

Man kan säga att Melody har kommit hem när hon möts av en publik i Husbys stadsteater, den förort som hennes föräldrar flyttade till  från Askersund, i jakt på en butik som säljer Mahmoods ris – en livsnödvändig råvara för en persisk familj. Melodys familj flydde Iran (inte Askersund) och hennes närvaro på scenen är stor då hon når ut till alla hörn av publiken, som består av alla åldrar från olika delar av Stockholm. Hennes monolog är som en dialog, både för att det som sägs resonerar med publiken men även för att hon har välkomnat oss till en scen som känns som hemma. Melody lyckas med en klurig uppgift vilket är att nå ut till majoriteten via minoriteten. 

Även om hennes upplevelse är universell för många människor med samma bakgrund, är den inte mindre personlig för det. Hon målar upp en tydlig bild av dem livserfarenhet som många som föds mellan två kulturer går igenom. Melodys alter ego, Maj-Britt, talar dalmål och dyker upp i vissa situationer, specifikt de situationer där hon känner att hon behöver kväva en del av hennes bakgrund för att göra andra mindre obekväma.

Hon berättar historier om hennes nära och kära som blir viktiga karaktärer i hennes resa. Relationen till föräldrarna visar också generationsglappet mellan första generationens invandrare och andra generations invandrare, eller andra generationens plankare, som Melody föredrar att benämna sig själv som, då det längsta hon vandrat från är från ett svenskt landskap till ett annat. Till släkten i Iran beskrivs Melodys stand-up karriär som en “doktorand i skämtologi” och Melody får en form av insikt som så många barn med utländsk bakgrund har. Att våra föräldrar aldrig kommer att förstå vissa delar av oss. Bland annat att gemenskapen i förorten är så stark och att mellanförskapet blir där vi finner samhörighet.

I slutet besvarar Melody en tung fråga som nog många ställer sig själva. Nämligen “Vem är du om så många olika identiteter appliceras på dig?” Det är en fråga som många går och grubblar på genom livet. Men Melodys svar på den frågan får ni om ni besöker hennes föreställning på Stadsteatern Kulturhuset.