KRÖNIKA. Även om unga kanske har bäst koll på klimatfrågan, finns det inget som pekar på att ungas intresse för naturen är särskilt stort. Korrespondenten Elina Wahlund är kritisk till vår samtids naturlösa klimatdebatt.
Den som undrar vad miljövänlighet betyder ska fråga ungdomarna. Det är vi som cyklar och tar bussen, som äter vegetariskt och handlar second hand. Det är oss det hänger på. Klimatfrågan är vår högsta prioritet. Men har vi verkligen svaret på frågan om naturen? Faktum är att det finns undersökningar som visar att andelen barn som vistas varje dag i naturen har minskat kraftigt från 78 procent år 2003 till 49 procent år 2019. Kan det snarare vara så att det är den äldre generationen vi ska vända oss till den här gången?
Trots att klimatfrågan blir allt viktigare kvarstår frågan: distanseras vi allt mer från naturen och i så fall varför? Kan det bero på vår klimatdebatt, där varje fråga tenderar att sluta med människa:
Vi behöver ha mångfald! Annars får människan slut på mat.
Isen måste sluta smälta! Annars drunknar människan.
Det får inte bli varmare! Annars brinner människan upp.
Hur ska människan kunna rädda naturen, när det är människan den behöver bli räddad ifrån? Det finns bara ett svar: människan behöver förändras. För verklig förändring krävs en omformulering och omvänd logik, att människan riktar sitt fokus bort från sig själv mot det som faktiskt måste räddas: naturen.
Fram till dess kvarstår främlingskapet – och hur ska vi då beskydda naturen från hot? Hur ska vi överhuvudtaget veta vad som är ett hot? Utan kunskap är vi enkelt förledda, som litar på ord som ”kompensation”. Då rycker vi på axlarna när skog skövlas till motiveringen att nya parker kan planteras, och samtidigt glömmer att inget kan leva där.
Miljövänlighet har blivit ett begrepp vi diskuterar i fråga om människans överlevnad och jordens undergång: alla de stora miljöfrågorna. Det gör att vi pratar alldeles lite, eller inte alls, om hur det levande i vår närhet ska hålla sig friskt och må bra.
“Vi måste erkänna naturens egenvärde!”
Miljövänlighet är att äta vegetariskt, att cykla, att avstå från resor och konsumtion, men det är också att hänga ut fågelholkar och låta gräsmattan växa. Det är att prata med sina vänner och kollegor om relationen till skogen och havet. Att besitta kunskap om naturen runt omkring dig och agera skydd för den om hot inbryter.
En naturlös klimatdebatt tvingar in människor i en hjälplöshet där bidrag till miljöorganisationer tycks vara det enda som kan rädda klimatet. Vi lever i villfarelsen att det viktigaste vi kan göra är att minska användningen av energi och ändra vår förhållning till kost, konsumtion och resande, men det finns massor av annat vi kan och bör göra.
Du kan hjälpa till att ta bort invasiva växter, bygga hem åt flodkräftor, kratta alger och hänga ut fågelmat. Du kan plantera blommor vänliga för bin, bygga insektshotell och du kan ta reda på vad som går att äta i naturen för att kunna skippa grönsakerna från utlandet. Listan bara fortsätter.
Omställningen kräver inte bara att vi förändrar vårt sätt att äta och resa. För att den ska genomföras krävs att vi förändrar vårt sätt att tänka och erkänner naturens egenvärde. Framför allt handlar det om att erkänna sin egen möjlighet att agera. Vi har alla en skyldighet att ta reda på vad vi kan göra för att hjälpa naturen vi har äran att få vara i närheten av.
