Hon använder civil olydnad för en bättre värld

“Det är inte första gången jag får denna typ av fråga från en journalist. Det är egentligen ganska enkelt, det är en del av demokratin” säger den unga klimataktivisten Ellen Casey om varför hon använder civil olydnad som ett verktyg i klimatkampen. Nyligen var hon i Lund för att delta på European Youth Day.

Röda mattan är utrullad och sorlet påtagligt. Jag ställer mig i dörröppningen till matsalen i Akademiska föreningens hus och hittar snabbt en ung tjej som möter min blick och vinkar glatt. Den unga klimataktivisten Ellen Casey är i stan för att delta i ett panelsamtal om hur EU kan nå sina klimatmål.

Innan panelsamtalet möter jag upp Ellen för att få vet mer om hennes engagemang för klimatet. Precis när jag hälsat på Ellen kommer en kvinna ut från matsalen och säger:

– Ellen, din mat är klar.

– Den kan vänta, det gör inget om den svalnar något, svarar hon kvinnan.

Vi sätter oss i rummet mitt emot matsalen, i en soffgrupp en bit ifrån några studenter som pluggar intensivt. Ellen berättar att hon nyligen blivit klar med en tre år lång utbildning i miljövetenskap, men det var först två och ett halvt år in i utbildningen som hon insåg att vi befinner oss i en klimatkris.

– När jag förstod det var studierna inte längre tillräckliga, utan jag kände att nu måste jag göra något i praktiken, berättar Ellen.

Klimatorganisationen Extinction Rebellions lockade Ellen genom att förmedla känslan av att vi måste agera nu, och blev ett första steg för henne. Hon engagerade sig även lokalt. I Lund ska den stora motorvägen E22 byggas ut, något som hon tagit strid mot.

“Målet är inte att folk ska bli arga och irriterade”

Under den senaste tiden har flera aktioner av klimataktivister seglat upp på nyheterna. Bland annat har man kunnat se individer klistra fast sig på både vägbanor och framför flygplan. Denna typ av aktion är en handling av civil olydnad. När jag frågor Ellen om varför just civil olydnad är ett alternativ, skrattar hon till.

– Det är inte första gången jag får denna typ av fråga från en journalist. Det är egentligen ganska enkelt, det är en del av demokratin, svarar hon.

Det är inte bara samhällsrörelser som miljöaktivister som använt metoden utan något som även kvinnorörelsen ägna sig åt under 1850-talet, påpekar hon.

– Vi befinner oss i en existentiell kris och är inte ens i närheten av att uppnå klimatmålen. Däremot förstår jag varför ilska och irritationer väcks och det är inte alls målet med handlingarna. Det handlar om en konfrontation, annars kommer inget hända, menar Ellen och fortsätter:

– Vi har så lite tid kvar, miljörörelsen har försökt göra sin röst hörd i 60 år och den civila olydnaden blir enligt historien det nästa steget.

Ellen blir genast allvarligare.

– Det är när man sätter sig på gatan man blir hörd. Media är dåliga på att rapportera om miljöproblemet – bara det faktum att det talas om som ett problem istället för en kris.

Jag känner genast ett ansvar som reporter. Här sitter jag och gör ett reportage om en miljöaktivist, istället för att rapportera om den pågående miljökrisen. Vidare får jag förklarat för mig att vi i Sverige inte förstår allvaret, utan mest rapporterar om olika siffror istället för att göra som Storbritannien där klimatkrisen illustreras genom bilder och rapporteras om som en faktisk kris.

“Unga tar sin framtid på allvar, så det går att förvänta sig ett starkt motstånd”

Sorlet i lokalen avtar något och det är inte längre många kvar i lokalen. Jag vill veta vad Ellen som ung väljare har för tankar om valet, innan hon återgår till sin lunch. När hon svarar på frågan om varför hon tror miljöpartiet backar i valet, särskilt bland unga, vill hon förtydliga att hon bara spekulerar. Hon tror att många unga inte känner oss hörda och att miljöpartiets klimatpolitik inte är tillräckligt radikal. Det är för mycket prat och löften från politikerna, men inget som faktiskt görs. 8 av 10 unga uppger att de har en oro för klimatet, så engagemanget finns ändå där.

– Många känner sig arga och förtvivlade. Unga tar sin framtid på allvar, så det går att förvänta sig ett starkt motstånd, enligt Ellen.

Enligt Ellen består politiken idag till stor del av låsningar och de som styr vårt land har svårt att gemensamt komma fram till något. Enligt Ellen bidrar detta till en uppgivenhet hos unga, eftersom de inte känner att politiken bidrar med lösningar. Förhoppningen om framtiden ligger i att fler människor nu tar till sig vad det är som händer med vår planet. Även om det ser mörkt ut, är det först då som människor steppar upp och ser chansen att bygga ett bättre liv.

– Vi kan inte förändra världen utan att anstränga oss, säger Ellen med entusiastisk röst.

Den unga klimataktivisten vill fortsätta sitt arbete inom klimatrörelsen. Att vara aktivist tar mycket tid och Ellen vill underlätta för fler att engagera sig.

Vi vill ju alla att planeten vi lever på ska bli en bättre plats. Människor som Ellen, med sitt brinnande engagemang för klimatet behövs verkligen. All forskning pekar på att vi är på väg åt fel håll. Frågan är om civil olydnad är rätt väg att gå och hur långt vi ska vara villiga att gå.

Foto: Rod Long / Unsplash