KRÖNIKA. Vad är jämställdhet och hur långt har vi egentligen kommit? Problemen med jämställdhet finns ju i alla åldrar och kulturer och därför måste vi tillsammans lösa dem, skriver Hallelujah Yohannes Assefa.
En vanlig eftermiddag på sommarlovet när jag kollade på en indisk dokumentär såg jag en väldigt konstig sak. En kvinna hade efter många försök blivit gravid och fött ett barn. Du kanske tänker: “vad roligt för henne” och blir glad, men gissa vad hennes släktingar sa när de berättade nyheten? De sa att det var en skam för deras familj. Att de inte skulle komma med presenter. Varför? Jo, för att hon hade fött en dotter.
Jag blev som träffad av blixten. Är det här ett skämt? Har verkligen kvinnor så låg status och makt i vissa länder? Sedan började jag tänka, finns det några likheter med Sverige?
Ja, det finns det, men inte i lika hög utsträckning. I länder där patriarkala värderingar gentemot kvinnor lever kvar så finns också de här skamkänslorna kvar. Där ses kvinnor som svaga, känslomässiga och omhändertagande. Man anser att deras uppgift är att ta hand om hemmet som en piga, inte att få ha en karriär. Och att kvinnor ska föda barn som en maskin. Dessutom ses kvinnor som en ägodel som förs vidare från far till bror och till sist till sin framtida make, ofta genom tvångsäktenskap.
Vart är det mer jämställt då? I rika länder med demokratiska styrelseskick och lagar?
Jag skulle generellt svara ja, dessa länder är mer jämställda. Däremot saknas det fortfarande många åtgärder för att de ska bli helt jämställda. Exempelvis så finns det orättvisor, som att de båda könen inte får lika mycket lön för samma utförda arbete och det finns också stora löneskillnader mellan kvinno- och mansdominerade yrken.
Vissa arbetsplatser består av nästan bara män, som till exempel IT-tekniker, ingenjörer och piloter. På andra arbetsplatser är de flesta kvinnor, som förskollärare, sjuksköterskor och butikssäljare. Hur ofta ser du till exempel en manlig sjuksköterska eller en kvinnlig pilot?
”Människors yttre utseende, könsidentitet och stereotypa könsnormer borde inte hindra oss från att uppnå vår fulla potential.”
Så här uppfostras vi redan från barndomen. Det finns som en påhittad bok fylld med “regler” som ständigt fylls på och nu har det gått så långt att till och med könen separeras med färger. Om man har en dotter så ska hon till exempel kläs i rosa och leka med barbiedockor och om det är en kille så är det blått som gäller, bilar och lego. När barnen senare börjar i skolan så ska tjejen vara blyg, ta skolan på allvar och sköta sig medan killen ska vara stökig, högljudd och få mycket uppmärksamhet.
Senare i tonåren börjar inflytandet från sociala medier, där snygga tjejer ska vara smala som pinnar, ha stora meloner och en uppblåst bak medan killar ska ha tvättbrädor, vara långa och förmögna.
Därefter när de växt upp och går ut i arbetslivet så får männen de stora maktpositionerna, prioriteras vid anställning och får högre lön, även om kvinnan har ett CV fullt med relevanta erfarenheter, högre utbildning och är mer kvalificerad.
Är det verkligen denna jämställdhet och dessa skönhetsideal vi vill fortsätta leva med?
Många kanske tycker att jag är pessimistisk och överdriver, vilket delvis kan vara sant, men allt detta berör inte bara oss utan också de nästkommande generationerna.
Människors yttre utseende, könsidentitet och stereotypa könsnormer borde inte hindra oss från att uppnå vår fulla potential. Därför är jag övertygad om att ni också vill se en stor förändring i framtiden. Och alla förändringar börjar med ett litet steg.
Vad sägs om att ni män tar mer ansvar i att ta hand om hemmet, börjar vattna blommorna och plockar undan efter er så kan vi kvinnor ta mer plats i offentligheten? En kan inte göra allting själv men alla kan göra något och tillsammans kan vi förändra vår framtid till det bättre.
Texten publicerades första gången i tidningen Shoo sommaren 2023.
