Del 2 av 3. De politiska ungdomsförbunden ska fungera lite som partiernas uppkäftiga småsyskon. Unga korrespondenten Jenny Grahn har intervjuat några frontfigurer inom förbunden, om deras åsikter och vad som driver dem politiskt. Näst ut är Linus Nilsson, andre vice talesperson för Ungsvenskarna.
Linus Nilsson är uppvuxen i ett politiskt hem i Skurups kommun, där hans mamma var moderat och vice ordförande i kommunstyrelsen. Av naturliga skäl blev också Linus aktiv i Moderaterna. Allt förändrades dock inför valet 2014, berättar han, då Fredrik Reinfeldt ändrar sin politiska linje i ett tal i samband med flyktingkrisen.
– Det var en eller två veckor kvar till valet då Reinfeldt höll sitt nu så notoriska “Öppna era hjärtan-tal”. Jag och andra i partiet kände att vi inte kunde stå bakom det där. Partiet hade fram tills dess drivit en annan linje, så det här var något som Reinfeldt gjorde på eget bevåg.
Efter Reinfeldts tal valde Linus att vara politiskt obunden, något som varade fram till 2017. Eftersom han upptäckte att han delade många av sina åsikter med Sverigedemokraterna, valde han att gå med i Ungsvenskarna. Anledningen var att Linus tyckte att de borgerliga partierna tappat frågan om trygghet, brott och straff och han var besviken på deras migrationspolitik.
– Hade vi haft en mer ansvarig migrationspolitik så hade migrationsfrågan inte varit en så pass stor fråga som det är idag. Massinvandringen som vi har haft har lett till ett belastat välfärdssystem.
Du talar om människor som en belastning?
– Andra kulturer är inte nödvändigtvis ett problem, men när den ersätter den svenska så blir det ett problem. Då lever vi bara i samma land till namnet, men inte i praktiken.
Innan han gick med hade han samma bild av partiet han upplevde att media förmedlade.
– Att det i regel är hemska människor och att de är rätt så konstiga.
Detta förändrades när han gick på sitt första partimöte och bland annat träffade Tobias Anderson, nuvarande förbundsordförande och riksdagsledamot, samt Sverigedemokraternas justitie politiska talesperson. Intrycken från första mötet gjorde att han insåg att det är “vanliga människor” med i Ungsvenskarna och SD. Det ledde också till en insikt om att de flesta som engagerar sig politiskt i Sverige vill göra gott.
Linus säger att det inte finns genomonda människor.
– Jag tror att människor har många fler beröringspunkter än vad vi tror.
Ungsvenskarnas relation till Sverigedemokraterna beskriver Linus som bra. De vill att SD ska få så många röster som möjligt och sätter därför inte en stolthet i att vara intern opposition. Förbundet vill istället hjälpa till att utveckla partiets politik i en mer “progressiv riktning”, alltså få partiet att bli modernare. Ungsvenskarna har bland annat fått SD att ställa sig bakom den nuvarande abortlagstiftningen, eftersom deras egna medlemmar inte höll med partiets gamla linje. I det gamla partiprogrammet fanns tidigare att man ville sänka aborträtten från 18 veckor till 12 veckor.
– Så det tycker jag i grunden är positivt.
Linus förklarar att den ideologi han representerar står på två ben: konservatismen och nationalismen. Konservatismen handlar om att bevara. Det finns normer, institutioner och samhällsfunktioner som “alltid har fungerat” och då är det ingen idé att förändra det, menar han.
– Det finns inget egenvärde i att göra sig av med något som varit med sedan förr.
Familjen är en viktig del av samhället inom konservatismen. Den bidrar också till en viktig gemenskap, menar Linus.
– Det är väl ett konservativt sätt att tänka att det finns en poäng med att värna om familjen som en viktig enhet i samhället.
Nationalismen handlar främst om agera efter landets intressen, vilket både Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna vill. Ekonomin och internationella insatser ska alltid ske utifrån svenska medborgares intressen, menar Linus.
– Perspektivet måste någonstans börja i Sverige, något som jag tycker är naturligt med tanke på att vi är politiker i Sverige.
Politik är ett vanligt och laddat samtalsämne. Det blir olika konversationer beroende på om man är politiskt engagerad och politiskt intresserad, menar han. Linus tycker att det är viktigt att dra en skiljelinje mellan dessa.
– Jag tror de flesta som är politiskt aktiva har en väldigt stor förståelse för att vad det innebär att vara politiskt aktiv. För dem är det inga problem att ha ett gemytligt samtal.
Det finns en större förståelse för meningsskiljaktigheterna som uppstår. Annorlunda är det för dem som är politiskt intresserade. Med det syftar han på personer som ser på debatter på TV och som pratar politik runt middagsbordet. Det blir mer svart eller vitt för dem, förklarar han.
– De har nödvändigtvis inte samma förståelse för att ens motståndare har en annan åsikt.
Det bästa man kan göra för att försöka få andra att förstå ens ståndpunkt är att bidra med perspektiv, enligt Linus.
Fotnot: Alla eventuella åsikter som framförs av den intervjuade personen är hens egna.
Foto: Saber Malmgren
