Botox, fillers, implantat och silikon möts vi ungdomar ofta av genom reklam, sociala medier och människor vi möter. Skönhets- och plastikoperationer som vi är alltför vana vid att se och höra om. Stora sociala medie-profiler går ut med att de fyller läpparna, förstorar brösten, opererar näsan och delar ut rabattkuponger för skönhetskliniker. Frågan är hur detta påverkar oss unga och vår självbild, samt samhällets redan ouppnåeliga skönhetsnormer. Jag tog kontakt med kroppsaktivisten Karin “Kajjan” Andersson för att höra hennes åsikter och tankar.
Har du gjort något skönhetsingrepp?
– Jag har inte genomgått någon skönhetsoperation. Däremot så har jag tagit bort födelsemärken och gjort en del andra saker som påverkat mitt utseende: fixat naglarna, tatuerat mig, gjort microblading och gått till frisören.
Vad är dina åsikter om skönhetsoperationer och ingrepp?
– Jag tror att man måste se på skönhetsoperationer ur två olika perspektiv. Dels det individuella, där man pratar om personerna som opererar sig, och dels det strukturella perspektivet. Det sistnämnda handlar om hur vi som samhälle påverkas av att upprätthålla vissa typer av ideal när det kommer till utseende. Jag är kritisk till skönhetsoperationer ur ett strukturellt perspektiv, men skulle aldrig kritisera en enskild person för att hen har opererat sig.
“Skönhetsindustrin vill att vi ska vara så missnöjda som möjligt, för då är vi mer benägna att spendera pengar på dess lösningar”
Hur tror du skönhetsoperationer påverkar unga?
– Det jag tror påverkar unga är skönhetsidealen. Skönhetsoperationer är en del av dem, men det finns andra delar också. Smalhetsnormen är en annan stor del till exempel. Det skönhetsidealen gör är att de fungerar som en ouppnåelig målbild. Det är det som alla ska vilja sträva efter, med det lilla problemet att det är ett omöjligt ideal. Skönhetsindustrin vill att det här idealet ska vara onåbart, för då kan de – under vår jakt på idealet – låtsas ”hjälpa” oss med olika lösningar. Skönhetsindustrin vill att vi ska vara så missnöjda som möjligt, för då är vi mer benägna att spendera pengar på dess ”lösningar”. Det kan vara smink och dieter och kläder, men det är inte sällan också operationer och ingrepp. De får oss att fortsätta tro att det är rimligt att jaga de här skönhetsidealen och att vi kan och bör nå dem, bara vi lägger ut tillräckligt mycket pengar. Det är ungefär raka motsatsen till det jag jobbar med helt enkelt, vilket är kroppsacceptans.
Har skönhetsnormer påverkat din syn på dig själv?
– Skönhetsnormer påverkar precis allas sätt att se på sig själva. Det går liksom inte att inte jämföra sig med ett ideal som trycks i ditt ansikte hela tiden. För i den jämförelsen förlorar vi alltid. Men ja, skönhetsnormer har präglat min relation till min kropp ända upp i vuxen ålder när jag upptäckte kroppspositivismen. Då började jag jobba för att sluta fred med min kropp istället för att jaga ideal och hata mig själv.
Tror du att ditt utseende påverkar hur folk bemöter dig?
– Ja, i både positiv och negativ bemärkelse. Jag är en vit, normfungerande ciskvinna och det gör att jag generellt sett bemöts bättre än många andra. Men jag är också tjock, och tjocka personer förtrycks i vårt samhälle där vi har ett utpräglat fettförakt. Det gör att jag i en hel del situationer till exempel blir bemött som någon som antingen har dålig hälsa eller som inte bryr sig om sin hälsa. Som någon som är lat och oönskad helt enkelt. Men det är verkligheten för alla tjocka, och framför allt för oss som inte är cismän.
Vi kommer inte bli av med skönhetsnormerna för att vi slutar operera oss och slutar med verkningslös bantning liksom. Men vi kommer att minska idealens kraft genom att praktisera och lära ut kroppsacceptans.
Texten publicerades för första gången i tidningen Shoo 2020
